Populärkultur Orsakar Cancer
Vad är jobbigast i ”SherryBaby”? När Sherry suger av soc-gubben för att få praoa på dagis? När hennes pappa tar henne på brösten? När hon skjuter upp smack för att brorsans fru sagt åt hennes dotter att kalla henne ”Sherry” istället för ”mamma”? Nej, jag skulle nog vilja påstå att det är när Sherry hjärtskärande och helt utan ett uns av ironi sjunger ”Eternal Flame” på dotterns födelsedagskalas. The horror, the motherfucking horror…
…to collect a bill. Apocalypse Now kan fan vara den bästa film som någonsin gjorts. Och då räknar jag med allt. Capra, Kazan, De Sica, ryska vågen, franska vågen, you name it. Precis allt. En av de filmer jag sett flest gånger och aldrig tröttnar på. Ja herrejösses i min lilla låda. Vilka rysningar.
Klippte ett par skönt gubbiga Clae på rean. Halva priset funkar iallafall för mig.
Thrashin’ damp ner i den motherfucking brevlådan häromdagen och det är ju en sjujäkla rulle alltså. Vilka tider! Christian Hosoi är ju värsta jailbaitet, det här var lååångt innan han började punda och blev born again och allt det där tråkiga. Tony Hawk skall vi inte ens snacka om. Arton bast men ser ut som tolv. Mums för mamma. En kul grej är att Per Welinder snackar lite svenska, det hade jag helt glömt bort. Saxar följande från Alla Talar Svenska, fast jag är nästan hundra på att han öppnar med ”Dude!” och inte ”Hej!”. Döm själv:
Corey Webster (Josh Brolin) åker till Kalifornien för att vara med i en stor skateboardtävling vid namn L.A. Massacre. Han bor hos några kompisar och när hela gänget beger sig till strandpromenaden så träffar Corey på en gammal bekant, Per (Per Welinder). Per blir glad att se honom och de pratar en stund med varandra:
Per: Hej!
Corey: Per, how are you doing?
Per: What are you doing in Dogtown?
Corey: Just here for the summer. And I’m doing the L.A. Massacre next week. Pool competition tomorrow.
Per: Helt otroligt, man.Lyssna på ljudklippet (42 kb)
Kyss på handen – han/hon avgudar dig.
Kyss på kinden – han/hon vill helt enkelt vara din vän.
Kyss på halsen – han/hon gillar dig.
Kyss på läpparna – han/hon älskar dig.
Kyss på öronen – han/hon leker bara.
Kyss i pannan – han/hon vill ta hand om dig.
Leker med ditt hår – han/hon kan inte leva utan dig.
Händerna runt midjan – han/hon älskar dig för mycket för att låta dig gå.
Chris Bachalo är helt fantastisk. Jag vet inte vem jag gillar bäst av honom och Humberto Ramos just nu. Det är nog nästan dött lopp. De här tre numren av Amazing Spider-Man är i vilket fall som helst en ren njutning. Det snöar i april och New York har sällan sett vintrigare ut. Det är snyggt som f*n, och nästan så att man fryser lite själv. Wolverine ser stenhård ut, och de Predator-inspirerade mayanska dödsgudarna är inte dumma de heller. Lite koolt med en serie där miljön spelar så stor roll. Om det inte vore för dödskulter, ultravåld och social commentary modell light, skulle jag ändå njuta av att bara kolla på vädret. Det är rätt soft. Fler bilder efter hoppet.
”Uncanny” är rätt rutten just nu. Jag vet att Ed Brubaker är ett geni och allt det där. Fan, jag beställde ju precis en Captain America Omnibus: Volume 1 från nya favoriten; sjukt billiga The Book Depository. (Tack Seriehyllan för tipset) Så predika inte för kören. Men allvarligt talat, finns det någon där ute som inte upplever hans bidrag till hela Divided We Stand -grejen som rätt mycket filler? Lite väl till och med, skulle jag vilja säga. ”Freaky, alla har hippienamn och fula kläder.” Jaha, kul. Vad Colossus och Nightcrawler gör i Europa har jag aldrig ens fattat/orkat bry mig om. I det här numret kör Wolverine iallafall skoter. Klicka för bild. Alltid något. Skoter är aldrig fel, och påminner mig om en gammal kompis och dennes uppslag till ”värsta drömtatueringen”. En gigantisk backpiece med en same som hoppar med skoter genom brinnande ringar. Kunde nog ha blivit rätt hårt, men blev mig veterligen till slut aldrig av. Synd. Som sagt, är rätt avslagen på Uncanny. Som det känns nu är jag glad att jag inte förnyade prenumerationen (det här var som av en händelse mitt sista nummer). Vi får väl se vad Matt Fraction hittar på. Kanske kommer att ångra mig bittert.
